Måndag kväll, tyst i huset. Kallt. Vår pelletspanna har inte fungerat så bra. Nu fungerar den igen, men då har vi slut på pellets. Så det är kallt, och inget varmvatten finns det så jag kan inte duscha heller.

Va iväg nu på kvällen för jag och Petra skulle ju boxas. Men så var det inställt när vi kom dit, tupiskt. Vi tog en frisk promenad genom stan istället. Det var trevligt, prata en massa. Det är sällan vi ses och pratar, tyvärr. Dålig stil av oss, hur svårt ska det vara? I helgen träffades vi och Lisette. Det var trevligt! Jag insåg att jag måste bli bättre på min engelska. Iallafall bättre på att våga prata engelska. Vågar ju knappt prata svenska med folk, så det blir ju snäppet värre när det ska pratas engelska. Hur som helst så var det som sagt väldigt trevligt.

I morgon ska Lovis få sin första spruta. Jag hoppas för allt i världen att det går bra och att hon inte blir dålig av den. Usch, jag hatar sprutor själv och så ska jag utsätta mitt eget barn för det. Det värsta är ju att hon inte kommer förstå varför det gör ont och jag kan inte förklara varför. Men hon är ju en hårding min dotter så det kommer nog gå bra!

Idag nådde jag min gräns. Gränsen där jag bara insåg att nu får det vara nog. Inte ett hekto mer på vågen. Det känns bra att jag till slut nådde den gränsen, för utan den så är det svårt att få nån motivation till att kämpa. Och kämpa det kommer jag få göra. Det är 16 kilo som ska bort. Ojoj. Anmälde mig på viktväktarna så jag har suttit nu och försökt läsa in mig och lära mig deras system. Det är nog lite klurigt i början med alla points hit och dit, men det får man nog fort kläm på. Jag startar imorgon. Önska mig lycka till!