Jag har ju nästan all tid i världen så jag tänkte, tadaaa, starta en blogg. Som om det aldrig hänt förr... Vi ska inte hoppas för mycket på att det kommer skrivas mycket här, men värt ett försök kanske iallafall.

Just nu sitter jag ensam i godan ro. Eddie ligger bredvid mig i soffan såklart, han lämnar inte min sida hur mycket jag än skriker på han. Stackars kille, men åh, han testar mitt tålamod så jag blir på gränsen till galen på han. Men han vill bara väl och jag älskar honom trots alla hans bus. Mina andra två hjärtan sover på övervåningen, var upp och tittade på dom och dom snusade sött bredvid varandra. Åh, vad jag älskar min lilla familj!

Jag ska gå upp och sova jag också, man vet ju aldrig när Lovis sovrutiner ändras så lär väl passa på och sova när jag får. Jag ska skriva mer en annan gång, jag lovar! Vinkevink